Twitter som verktyg för medborgardialog

"Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga." Så skrev statsvetaren Henric Oscarsson i en debattartikel i Expressen den 15 april 2009. Det skånska regionrådet Mats Persson (FP) hyllar den vanliga bloggen som en”möjlighet för att argumentera för mina ståndpunkter, men också tillfälle för reflektion och att ställa öppna frågor som dyker upp i mitt huvud efter de intryck jag samlar på mig”, medan Twitter bidrar till ”inte särskilt mycket”.

Och så ser det onekligen också ut. Följer man de twittrande riksdagspolitikerna på twixdagen.se så är det ett oändligt flöde av mer eller mindre viktiga tankar och påståenden, utan tillstymmelsen till dialog. Om man själv twittrar kan man i och för sig påkalla den enskilde riksdagsledamotens uppmärksamhet, men det är lite som att skicka ett mycket kort e-post, utan att veta om det blir läst av mottagaren.

Jämför man det amerikanska Twitter med de motsvarande tjänsterna Jaiku från Finland eller Bloggy från Sverige saknas mycket riktigt en möjlighet att debattera eller kommentera ett enskilt twitter-inlägg. Men om man ser twitter som en arena att utbyta tankar och åsikter, snarare som en plattform för att föra ut och diskutera budskap, blir bilden en annan.

Lösningen för att kunna utnyttja twitter som ett dialogverktyg stavas ”hashtag”, eller etikett på svenska. Inlägg som får en viss etikett kan, i realtid, följas genom olika sökmotorer eller program. Enklast är att utnyttja sig av Twitters egen söktjänst (http://search.twitter.com/search?q=%23etikett) eller sidan hashtags.org. Under uttagningarna till den svenska melodifestivalen twittrade många samtidigt om de olika bidragen. Genom att etikettera samtliga inlägg med etiketten #melfest kunde en samtidig diskussion mellan olika twitter-användare uppstå spontant – utan att de tidigare hade ”addat” varandra.

Region Skåne kommer under sitt nästa regionfullmäktigemöte den 29 april på försök använda sig av Twitter som ett nytt sätt att föra ut innehållet i mötet och som en ny arena för dialog och diskussion bland politiker och allmänhet kring fullmäktige. Vid sidan av den normala webb-tv-sändningen kommer en tjänsteman att på twitter.com/regionskane i realtid skriva vilken punkt på dagordningen som diskuteras, länka till relevant handling samt etikettera inlägget med #skane. De twittrare som vill kommentera eller lägga till något, vare sig de sitter i regionfullmäktige eller ej, kan då skriva ett inlägg med etiketten #skane. Samtliga inlägg dyker upp på valfri sökmotor. Själv använder jag mig av TwitterGadget på min iGoogle-sida, vilket tillåter mig att samtidigt följa alla inlägg med etiketten och skriva egna inlägg.

Kommer det då att fungera? Tja, frågan är väl ännu så länge öppen. Redan under förra fullmäktigemötet twittrade en del ledamöter, men utan etikett och utan någon neutral part som talar om vad som är på gång under fullmäktigemötet är det svårt för utomstående att delta. Men om det är minst en utomstående som på något sätt deltar i debatten kan det ändå räknas som en framgång – idag finns det nämligen inga som helst möjligheter att som medborgare kommentera fullmäktigemötet i realtid och förvänta sig att någon ledamot ser kommentaren, eller kan svara på den.

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...

En bild säger mer än tusen ord

Olyckshändelser är svåra att förmedla med bara ord, särskilt om informationen måste gå i flera led. Men det behöver inte vara så.

Understundom tjänstgör jag som "kommunikatör i beredskap" i mitt landsting. Det innebär, förutom att vara tillgänglig dygnet runt för att kunna besätta en ledningsstab i händelse av kris, att man är landstingets kommunikatör efter kontorstid. Poängen med en "KiB" är att räddningspersonal och läkare ska syssla med viktigare saker än att jiddra med journalister vid en olyckshändelse.

I torsdags ringde tjänstemannen i beredskap och förvarnade om en händelse som kanske kunde falla inom mitt ansvarsområde. En skolbuss med 20 elever hade kört av vägen utanför Tomelilla. Skadeläget var oklart, men räddningsledaren på plats "lät lugn", så det var antagligen inget allvarligt. Men man kunde inte veta säkert och kanske bussen tillhörde landstingets kollektivtrafikverksamhet Skånetrafiken. Då hade det också hamnat i mitt ansvarsområde, men räddningsledaren hade naturligtvis inget intresse av att ta reda på bussbolag.

Innan jag började göra research och förbereda mig för en mediaanstormning om det faktiskt var en allvarlig händelse, fick jag en ingivelse och kollade på lokaltidningens webbplats först. Och faktiskt, Ystads Allehanda var långt före landstingsadministrationen. Inte nog med att de hunnit ge en rätt så korrekt redogörelse av händelseförloppet - de hade även publicerat ett fotografi från olycksplatsen som en läsare hade MMS:at till tidningen (den är ej kvar på den slutgiltiga artikeln). Bilden besvarade i princip alla mina frågor och gjorde också att jag la ner förberedelserna - det var ingen fara, vare sig för passagerare eller för landstingets kollektivtrafikorganisation.

Vid det här laget började jag fundera om detta inte vore en sak för våra ambulanser att ta efter: att fotografera olycksplatsen och messa bilden till en hemsida, så att central räddningsledning får en bättre bild av läget. Kanske till och med filma med en mobilkamera och sända direkt à la Bambuser.

Knappt hade jag tänkt tanken förrän jag insåg att jag knappast var först med idén. Dagens Nyheter toppade nämligen samtidigt sin sajt med nyheten om att räddningspersonal direktsände olycksplatser via nätet. Ett utmärkt initiativ tycker jag och jag vill härmed puffa alla landsting att ta lärdom av försöket i Göteborg: Information Technology and Emergency Response: Värdefullt samarbete med Bambuser i LiveResponse

Observera att bussen på bilden inte har något sammanhang med texten, annat än att den illustrerar en motsvarande olycka. Foto: Egon

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...