2009-04-29

Varför offentliga myndigheter har svårt för sociala media

Igår twittrade Region Skåne från regionfullmäktigemötet på twitterkanalen #skane. Ett intressant experiment som fått både ris och ros. Riset handlar, som vanligt, om den bristande interaktiviteten. Även om en twitterkanal erbjuder möjlighet till interaktivitet är tröskeln för hög för de flesta människor (man måste t ex ha ett twitter-konto, och då faller 95 % av mänskligheten bort).

Det finns dock goda förklaringar till varför offentliga myndigheter som sådana har svårt att öppna upp för sociala media med interaktivitet, till skillnad från exempelvis tidningar. När en myndighet använder sig av de nya möjligheter som finns öppnas plötsligt en dammlucka med juridiska frågor, som privata aktörer inte alls drabbas av.

Om en myndighet öppnar ett konto på Twitter, Facebook eller Youtube, så räknas detta som en förlängning av myndighetens ordinarie informationsplattform. Det går därför inte för sig att ha olagliga eller ens olämpliga kommentarer från allmänheten på dessa sidor, varför de måste förhandsgranskas. Vilket leder till nästa problem: en privat organisation kan sätta upp vilka regler som helst och porta vem som helst från sina sidor utan vidare – det kan inte en myndighet, i varje fall inte en myndighet som har en demokratiskt vald ledning. På vilka grunder kan en myndighet censurera eller hindra inlägg från sina medborgare? Det går, Region Skåne använder sig exempelvis ibland av en modererad chatt, men det är inte lätt. UPPDATERAD: Se exempel på begränsningar av inlägg här.

Det är därför offentliga organ undviker att utnyttja interaktiviteten som möjliggörs av sociala media. Man kan visst öppna konto på Twitter, men det som går ut måste överprövas på samma sätt som all annan information som går ut från myndigheten, vilket gör att snabbheten och spontaniteten från mikrobloggen oftast går förlorad. Och vem ska man följa? För att inte förnärma någon brukar man välja att inte följa någon alls – eller bara andra twittrare inom samma myndighet.

Det går alltså inte att mäta myndigheters interaktivitet och deltagande i sociala medier med samma måttstock som med andra aktörers. Ett enkelt verktyg blir i en myndighets hand plötsligt ett svårt, utan dess egen förskyllan.

Andra skriver intressant om Region Skåne, twitter, sociala media

Se även Sydsvenskan, Norra Skåne och Ystads Allehanda.

Läs hela artikeln ...

2009-04-27

Twitter som verktyg för medborgardialog

"Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga." Så skrev statsvetaren Henric Oscarsson i en debattartikel i Expressen den 15 april 2009. Det skånska regionrådet Mats Persson (FP) hyllar den vanliga bloggen som en”möjlighet för att argumentera för mina ståndpunkter, men också tillfälle för reflektion och att ställa öppna frågor som dyker upp i mitt huvud efter de intryck jag samlar på mig”, medan Twitter bidrar till ”inte särskilt mycket”.

Och så ser det onekligen också ut. Följer man de twittrande riksdagspolitikerna på twixdagen.se så är det ett oändligt flöde av mer eller mindre viktiga tankar och påståenden, utan tillstymmelsen till dialog. Om man själv twittrar kan man i och för sig påkalla den enskilde riksdagsledamotens uppmärksamhet, men det är lite som att skicka ett mycket kort e-post, utan att veta om det blir läst av mottagaren.

Jämför man det amerikanska Twitter med de motsvarande tjänsterna Jaiku från Finland eller Bloggy från Sverige saknas mycket riktigt en möjlighet att debattera eller kommentera ett enskilt twitter-inlägg. Men om man ser twitter som en arena att utbyta tankar och åsikter, snarare som en plattform för att föra ut och diskutera budskap, blir bilden en annan.

Lösningen för att kunna utnyttja twitter som ett dialogverktyg stavas ”hashtag”, eller etikett på svenska. Inlägg som får en viss etikett kan, i realtid, följas genom olika sökmotorer eller program. Enklast är att utnyttja sig av Twitters egen söktjänst (http://search.twitter.com/search?q=%23etikett) eller sidan hashtags.org. Under uttagningarna till den svenska melodifestivalen twittrade många samtidigt om de olika bidragen. Genom att etikettera samtliga inlägg med etiketten #melfest kunde en samtidig diskussion mellan olika twitter-användare uppstå spontant – utan att de tidigare hade ”addat” varandra.

Region Skåne kommer under sitt nästa regionfullmäktigemöte den 29 april på försök använda sig av Twitter som ett nytt sätt att föra ut innehållet i mötet och som en ny arena för dialog och diskussion bland politiker och allmänhet kring fullmäktige. Vid sidan av den normala webb-tv-sändningen kommer en tjänsteman att på twitter.com/regionskane i realtid skriva vilken punkt på dagordningen som diskuteras, länka till relevant handling samt etikettera inlägget med #skane. De twittrare som vill kommentera eller lägga till något, vare sig de sitter i regionfullmäktige eller ej, kan då skriva ett inlägg med etiketten #skane. Samtliga inlägg dyker upp på valfri sökmotor. Själv använder jag mig av TwitterGadget på min iGoogle-sida, vilket tillåter mig att samtidigt följa alla inlägg med etiketten och skriva egna inlägg.

Kommer det då att fungera? Tja, frågan är väl ännu så länge öppen. Redan under förra fullmäktigemötet twittrade en del ledamöter, men utan etikett och utan någon neutral part som talar om vad som är på gång under fullmäktigemötet är det svårt för utomstående att delta. Men om det är minst en utomstående som på något sätt deltar i debatten kan det ändå räknas som en framgång – idag finns det nämligen inga som helst möjligheter att som medborgare kommentera fullmäktigemötet i realtid och förvänta sig att någon ledamot ser kommentaren, eller kan svara på den.

Läs hela artikeln ...

2009-02-14

En bild säger mer än tusen ord


Olyckshändelser är svåra att förmedla med bara ord, särskilt om informationen måste gå i flera led. Men det behöver inte vara så.

Understundom tjänstgör jag som "kommunikatör i beredskap" i mitt landsting. Det innebär, förutom att vara tillgänglig dygnet runt för att kunna besätta en ledningsstab i händelse av kris, att man är landstingets kommunikatör efter kontorstid. Poängen med en "KiB" är att räddningspersonal och läkare ska syssla med viktigare saker än att jiddra med journalister vid en olyckshändelse.

I torsdags ringde tjänstemannen i beredskap och förvarnade om en händelse som kanske kunde falla inom mitt ansvarsområde. En skolbuss med 20 elever hade kört av vägen utanför Tomelilla. Skadeläget var oklart, men räddningsledaren på plats "lät lugn", så det var antagligen inget allvarligt. Men man kunde inte veta säkert och kanske bussen tillhörde landstingets kollektivtrafikverksamhet Skånetrafiken. Då hade det också hamnat i mitt ansvarsområde, men räddningsledaren hade naturligtvis inget intresse av att ta reda på bussbolag.

Innan jag började göra research och förbereda mig för en mediaanstormning om det faktiskt var en allvarlig händelse, fick jag en ingivelse och kollade på lokaltidningens webbplats först. Och faktiskt, Ystads Allehanda var långt före landstingsadministrationen. Inte nog med att de hunnit ge en rätt så korrekt redogörelse av händelseförloppet - de hade även publicerat ett fotografi från olycksplatsen som en läsare hade MMS:at till tidningen (den är ej kvar på den slutgiltiga artikeln). Bilden besvarade i princip alla mina frågor och gjorde också att jag la ner förberedelserna - det var ingen fara, vare sig för passagerare eller för landstingets kollektivtrafikorganisation.

Vid det här laget började jag fundera om detta inte vore en sak för våra ambulanser att ta efter: att fotografera olycksplatsen och messa bilden till en hemsida, så att central räddningsledning får en bättre bild av läget. Kanske till och med filma med en mobilkamera och sända direkt à la Bambuser.

Knappt hade jag tänkt tanken förrän jag insåg att jag knappast var först med idén. Dagens Nyheter toppade nämligen samtidigt sin sajt med nyheten om att räddningspersonal direktsände olycksplatser via nätet. Ett utmärkt initiativ tycker jag och jag vill härmed puffa alla landsting att ta lärdom av försöket i Göteborg: Information Technology and Emergency Response: Värdefullt samarbete med Bambuser i LiveResponse

Observera att bussen på bilden inte har något sammanhang med texten, annat än att den illustrerar en motsvarande olycka. Foto: Egon

Läs hela artikeln ...

2008-02-24

En falsk känsla av öppenhet?

Om man publicerar alla förtroendevaldas epostadresser på kommunens/regionens hemsida är man väl precis så öppen och transparent som man någonsin kan vara? Eller är man verkligen det?

Lomma kommun har nyligen gestaltat om sin hemsida, i samarbete med en medborgarpanel. Nu är hemsidan mycket mer medborgartillvänd jämfört med tidigare, allt efter devisen "tala inte om vad du gör, tala om vad användaren vill veta". Och omgöringen är lyckad och ger medborgaren både bättre information och bättre service än tidigare.

Men i en artikel i Sydsvenskan för ett tag sedan (ej på nätet) togs det faktum att man visar e-postadresserna till alla förtroendevalda på hemsidan - och att ingen medborgare utnyttjar det. Reportern själv hade gått igenom kommunalrådet Thomas Håkanssons e-post och kunnat konstatera att det till 95 % innehöll intern kommunikation. Men att ha adresser till alla tvåhundra förtroendevalda ger en falsk känsla av öppenhet. Poängen är att man som medborgare inte vet vem man ska rikta sin synpunkt till.

Problemet är att man i Sverige i första hand röstar på partier och inte på personer. Man utkräver ansvar av partier, men man har egentligen ingen aning om vilken person man ska utkräva ansvar av. Det faktum att både kommunstyrelsens ordförande (som företräder majoriteten) och oppositionsrådet normalt kallas för kommunalråd förvirrar saken ännu mer för medborgaren. Sedan är en kommuns förtroendemannaorganisation oftast allt annat än t
ransparent. Kort sagt: om man har en synpunkt, vem av kommunens hundratal politiker ska man egentligen kontakta?

Ur medborgarsynvinkel tror jag att det bästa vore att man hade en brevlåda för alla ärenden. Den brevlådan ska vara riktad mot den politiska majoriteten. Det skulle sedan vara upp till en brevlåderedaktör från majoriteten att se till att brevet kom till rätt kommunalråd/nämndsordförande/förvaltningschef. Därutöver borde man ha specifika adresser till varje partis fullmäktigegrupper, där det tydligt står vilket parti som är i majoritet respektive opposition. På så sätt uppnår man både enkelhet (en adress för alla alla ärenden, medborgaren behöver inte lära sig vare sig kommunallagen eller kommunens organisation för att komma med en synpunkt) och tydlighet (om vem som styr och vem som inte styr).

För rättvisans skull ska påpekas att Lomma faktiskt redan har ett utmärkt och enkelt system för att hantera klagomål och synpunkter från medborgarna gentemot verksamheten, dvs tjänstemannaorganisationen. Det är möjligt att synpunkterna också når rätt politiker, men det uppges inte tydligt i så fall.

Kanske relaterat:
Vem styr i din kommun?

Läs hela artikeln ...

2008-01-24

Vem styr i din kommun?

Väljarforskarna vid Göteborgs universitet har i en studie visat att kunskapen bland väljarna om vilket/vikla partier som styr Sverige är skrämmande lågt. Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Det finns ingen anledning att tro att kunskapen om vem som styr är bättre på regional eller lokal nivå.

Ett stort skäl till detta är i och för sig det faktum att man inte har majoritetsstyre i kommuner och landsting, i varje fall inte formellt sett. I stället medverkar alla partier proportionellt i en samlingsstyrelse. I teorin, alltså. I själva verket finns det de facto-majoriteter och oppositioner i nästan varje kommunhus i Sverige. Enda undantaget är Svedala kommun, mer om det senare.

Efter varje val samlas en majoritet i varje kommunfullmäktige och gör upp om hur kommunen ska styras under nästkommande mandatperiod. De partier som står utanför uppgörelsen bildar opposition. Poängen är att allt detta är offentligt och att lokalpressen nogsamt rapporterar alla uppgörelser i alla kommuner. På kommunal nivå finns det också en del rätt så spännande uppgörelser, t ex i Svalöv där (s) regerar tillsammans med (m), eller som i Trelleborg, där en sex-parti-koalition styr i minoritet (eftersom oppositionen s och sd inte kan bilda majoritet tillsammans).

Ändå undviker de flesta kommuners hemsidor att berätta för sina medborgare vilka partier som bildat majoritet i just sin kommun. Man redovisar nogsamt alla ledamöter i kommunfullmäktige och kommunstyrelse, det senaste valresultatet och alla nämndsledamöter. Bara inte vem det är som egentligen styr. Efter en snabb genomgång av Skånes 33 kommuners hemsidor har jag kommit fram till följande:
- 12 kommuner nämner klart och tydligt vilka partier som faktiskt styr kommunen
- 2 kommuner har ett parti egen majoritet (Bromölla-s och Vellinge-m), så där kanske det är onödigt att berätta om vem som styr)
- 1 kommun (Svedala) har faktiskt ingen majoritetsuppgörelse, utan där avgörs alla ärenden i fullmäktige
- 18 kommuner (!) nämner inte med ett ord vilka partier som har bildat majoritet.

Jag kan naturligtvis ha missat någon undangömd sida, men jag uppmanar ändå alla läsare att försöka ta reda på vem som styr i dessa kommuner genom att gå in på deras hemsidor: Bjuv, Burlöv, Hässleholm, Hörby, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Perstorp, Simrishamn, Skurup, Trelleborg, Ystad, Åstorp, Örkelljunga och Östra Göinge.

Martin Lindvall på Frilagt reagerar också på lokala och regionala politikers vilja att "gömma sig" bakom en förvaltningsstruktur, i stället för att klart och tydligt redovisa partiförhållandena, apropå en inbjudan jag skickat till honom. Till regionpolitikernas försvar i det här fallet måste jag ändå säga att man i Region Skåne hela tiden är väldigt klara över vem som styr och vilka som är i opposition.

PS. Om du verkligen vill veta vem som styr i din kommun, har Sveriges Kommuner och Landsting förtjänstfullt gjort en lista över alla 290 kommuners majoriteter.

UPPDATERING 2009-09-22 Arbetarrörelsens Tankesmedja gör en liknande observation i sin rapport "Hur helig är blockpolitiken?" (sidan 27-36)

Andra skriver intressant om : , , ,

Läs hela artikeln ...

2008-01-07

Medborgardialog via chat

Region Skåne planerar att införa medborgardialog via chat under våren. Tanken är att medborgarna ska kunna chatta med regionpolitiker om de ansvarsområden Region Skåne har.

Eftersom jag själv som tjänsteman i regionen är lite involverad av utvecklingen av just denna tjänst är jag naturligtvis intresserad av att spana lite hur andra har gjort. Region Skåne blir inte det första landstinget som upprättar chat mellan medborgare och landstingspolitiker. Försök har tidigare gjorts i bland annat Östergötlands, Jämtlands och Stockholms läns landsting. [Uppdatering 2008-01-10: SLL verkar ha tagit bort sidorna med chat-utskrifter]

Det som slår en när man läser utskrifterna från dessa chatter är främst det faktum att samtliga landsting låter företrädare från samtliga partier uppträda samtidigt. Jag antar att det är uppkommet ur en rättviseaspekt, men resultatet avskräcker. Det som händer är att en "vanlig" medborgare ställer en fråga - omkring sju olika politiker ger varsitt svar, och i vissa fall debatterar sinsemellan, och under tiden inkommer en ny fråga, varvid några politiker svarar, medan andra fortsätter debattera den tidigare frågan. Resultatet blir fullkomligt oöverskådligt för den vanlige medborgaren som chattar och jag antar också att intresset av att delta i debatten med debattvana heltidspolitiker är begränsat. Stockholms läns landsting lär ha avbrutit sitt försök på grund av att intresset från medborgarna att delta i chatten minskade vid varje tillfälle.

Region Skåne kommer i stället ha ett något annat upplägg. Varje parti får en egen timme att helt själva chatta med eventuellt intresserade medborgare. Till skillnad från i Stockholms läns landsting, där alla fick debattera om landstingets alla ansvarsområden, kommer partierna själva att fokusera på ett speciellt ämnesområde, även om alla frågor självklart kommer att vara tillåtna.

Räcker detta? Kommer medborgarna strömma till chatten, eller är idén dödfödd från början? Det är svårt att veta. I mitten av förra månaden höll Dagens Nyheter en chatt med landstingsrådet Chris Heister (m) om Karolinska sjukhuset. Av utskriften att döma var intresset från läsarna stort och flera blev besvikna när Chris var tvungen att gå i förtid. Skillnaden mot SLLs tidigare chattar var naturligtvis att 1) Chris fick stå till svars ensam, 2) chatten handlade om ett väl avgränsat och förutbestämt ämne och 3) chatten skedde inte på landstingets webb, vilket förmodligen uppfattades som mer neutralt av medborgarna.

Personligen måste jag erkänna att jag aldrig har chattat förr (däremot har jag varit en flitig användare av Instant Messaging genom MSN Messenger) och jag är inte särskilt intresserad av att chatta heller. För mig är en av webbens poänger (till skillnad från t ex telefoni och andra direktkommunikationer) att man kan vara aktiv när man har tid, och inte under vissa speciella klockslag. Jag ställer gärna en fråga offentligt för att få ett offentligt svar, men jag behöver inte få svaret omedelbart. Nu utesluter ju inte en chat möjligheten för en "dynamisk" FAQ eller andra verktyg för medborgardialog på webben och jag kommer i framtida inlägg omvärldsspana om just sådana möjligheter. Tills dess, håll utkik efter nästa chattillfälle på skane.se och delta gärna i debatten!

Andra skriver intressant om medborgardialog.

Läs hela artikeln ...

2008-01-01

Etiketter och kategorier

Skillnaden mellan etiketter och kategorier är inte alltid uppenbar för alla webbredaktörer, men den ger ganska stora utslag på en webbsida.

Traditionellt har webbsajter byggts som ett träd med flera olika grenar. Varje sida har sin plats på en (ibland flera) grenar. Detta tänk har även förts över till nyheter, som man då måste hänföra till sin speciella kategori. Detta kan jämföras med nyheter i tidningar, som antingen kan hamna i lokalt, inrikes, utrikes eller sport, men inte i flera eller samtliga samtidigt.

Men när det gäller webbplatser kan (och ska) man inte jämföra med tidningar. Det finns ingen anledning till att en artikel inte kan finnas i både inrikes och kultur samtidigt, om artikeln behandlar båda saker. Det är här etiketteringen kommer in. Kategorier är ömsesidigt uteslutande, medan en artikel kan ha flera olika etiketter, som till exempel denna som är etiketterad med både "webbdesign" och "webbstrategi". Samtliga etiketter hittar du i kolumnen till höger, liksom hur många artiklar som finns bakom respektive etikett. Tänk på att en och samma artikel kan finnas bakom flera olika etiketter. Hur fungerar det på din sajt?

Läs hela artikeln ...