Twitter som verktyg för medborgardialog

"Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga." Så skrev statsvetaren Henric Oscarsson i en debattartikel i Expressen den 15 april 2009. Det skånska regionrådet Mats Persson (FP) hyllar den vanliga bloggen som en”möjlighet för att argumentera för mina ståndpunkter, men också tillfälle för reflektion och att ställa öppna frågor som dyker upp i mitt huvud efter de intryck jag samlar på mig”, medan Twitter bidrar till ”inte särskilt mycket”.

Och så ser det onekligen också ut. Följer man de twittrande riksdagspolitikerna på twixdagen.se så är det ett oändligt flöde av mer eller mindre viktiga tankar och påståenden, utan tillstymmelsen till dialog. Om man själv twittrar kan man i och för sig påkalla den enskilde riksdagsledamotens uppmärksamhet, men det är lite som att skicka ett mycket kort e-post, utan att veta om det blir läst av mottagaren.

Jämför man det amerikanska Twitter med de motsvarande tjänsterna Jaiku från Finland eller Bloggy från Sverige saknas mycket riktigt en möjlighet att debattera eller kommentera ett enskilt twitter-inlägg. Men om man ser twitter som en arena att utbyta tankar och åsikter, snarare som en plattform för att föra ut och diskutera budskap, blir bilden en annan.

Lösningen för att kunna utnyttja twitter som ett dialogverktyg stavas ”hashtag”, eller etikett på svenska. Inlägg som får en viss etikett kan, i realtid, följas genom olika sökmotorer eller program. Enklast är att utnyttja sig av Twitters egen söktjänst (http://search.twitter.com/search?q=%23etikett) eller sidan hashtags.org. Under uttagningarna till den svenska melodifestivalen twittrade många samtidigt om de olika bidragen. Genom att etikettera samtliga inlägg med etiketten #melfest kunde en samtidig diskussion mellan olika twitter-användare uppstå spontant – utan att de tidigare hade ”addat” varandra.

Region Skåne kommer under sitt nästa regionfullmäktigemöte den 29 april på försök använda sig av Twitter som ett nytt sätt att föra ut innehållet i mötet och som en ny arena för dialog och diskussion bland politiker och allmänhet kring fullmäktige. Vid sidan av den normala webb-tv-sändningen kommer en tjänsteman att på twitter.com/regionskane i realtid skriva vilken punkt på dagordningen som diskuteras, länka till relevant handling samt etikettera inlägget med #skane. De twittrare som vill kommentera eller lägga till något, vare sig de sitter i regionfullmäktige eller ej, kan då skriva ett inlägg med etiketten #skane. Samtliga inlägg dyker upp på valfri sökmotor. Själv använder jag mig av TwitterGadget på min iGoogle-sida, vilket tillåter mig att samtidigt följa alla inlägg med etiketten och skriva egna inlägg.

Kommer det då att fungera? Tja, frågan är väl ännu så länge öppen. Redan under förra fullmäktigemötet twittrade en del ledamöter, men utan etikett och utan någon neutral part som talar om vad som är på gång under fullmäktigemötet är det svårt för utomstående att delta. Men om det är minst en utomstående som på något sätt deltar i debatten kan det ändå räknas som en framgång – idag finns det nämligen inga som helst möjligheter att som medborgare kommentera fullmäktigemötet i realtid och förvänta sig att någon ledamot ser kommentaren, eller kan svara på den.

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...

En falsk känsla av öppenhet?

Om man publicerar alla förtroendevaldas epostadresser på kommunens/regionens hemsida är man väl precis så öppen och transparent som man någonsin kan vara? Eller är man verkligen det?

Lomma kommun har nyligen gestaltat om sin hemsida, i samarbete med en medborgarpanel. Nu är hemsidan mycket mer medborgartillvänd jämfört med tidigare, allt efter devisen "tala inte om vad du gör, tala om vad användaren vill veta". Och omgöringen är lyckad och ger medborgaren både bättre information och bättre service än tidigare.

Men i en artikel i Sydsvenskan för ett tag sedan (ej på nätet) togs det faktum att man visar e-postadresserna till alla förtroendevalda på hemsidan - och att ingen medborgare utnyttjar det. Reportern själv hade gått igenom kommunalrådet Thomas Håkanssons e-post och kunnat konstatera att det till 95 % innehöll intern kommunikation. Men att ha adresser till alla tvåhundra förtroendevalda ger en falsk känsla av öppenhet. Poängen är att man som medborgare inte vet vem man ska rikta sin synpunkt till.

Problemet är att man i Sverige i första hand röstar på partier och inte på personer. Man utkräver ansvar av partier, men man har egentligen ingen aning om vilken person man ska utkräva ansvar av. Det faktum att både kommunstyrelsens ordförande (som företräder majoriteten) och oppositionsrådet normalt kallas för kommunalråd förvirrar saken ännu mer för medborgaren. Sedan är en kommuns förtroendemannaorganisation oftast allt annat än transparent. Kort sagt: om man har en synpunkt, vem av kommunens hundratal politiker ska man egentligen kontakta?

Ur medborgarsynvinkel tror jag att det bästa vore att man hade en brevlåda för alla ärenden. Den brevlådan ska vara riktad mot den politiska majoriteten. Det skulle sedan vara upp till en brevlåderedaktör från majoriteten att se till att brevet kom till rätt kommunalråd/nämndsordförande/förvaltningschef. Därutöver borde man ha specifika adresser till varje partis fullmäktigegrupper, där det tydligt står vilket parti som är i majoritet respektive opposition. På så sätt uppnår man både enkelhet (en adress för alla alla ärenden, medborgaren behöver inte lära sig vare sig kommunallagen eller kommunens organisation för att komma med en synpunkt) och tydlighet (om vem som styr och vem som inte styr).

För rättvisans skull ska påpekas att Lomma faktiskt redan har ett utmärkt och enkelt system för att hantera klagomål och synpunkter från medborgarna gentemot verksamheten, dvs tjänstemannaorganisationen. Det är möjligt att synpunkterna också når rätt politiker, men det uppges inte tydligt i så fall.

Kanske relaterat:
Vem styr i din kommun?

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...

Vem styr i din kommun?

Väljarforskarna vid Göteborgs universitet har i en studie visat att kunskapen bland väljarna om vilket/vikla partier som styr Sverige är skrämmande lågt. Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Det finns ingen anledning att tro att kunskapen om vem som styr är bättre på regional eller lokal nivå.

Ett stort skäl till detta är i och för sig det faktum att man inte har majoritetsstyre i kommuner och landsting, i varje fall inte formellt sett. I stället medverkar alla partier proportionellt i en samlingsstyrelse. I teorin, alltså. I själva verket finns det de facto-majoriteter och oppositioner i nästan varje kommunhus i Sverige. Enda undantaget är Svedala kommun, mer om det senare.

Efter varje val samlas en majoritet i varje kommunfullmäktige och gör upp om hur kommunen ska styras under nästkommande mandatperiod. De partier som står utanför uppgörelsen bildar opposition. Poängen är att allt detta är offentligt och att lokalpressen nogsamt rapporterar alla uppgörelser i alla kommuner. På kommunal nivå finns det också en del rätt så spännande uppgörelser, t ex i Svalöv där (s) regerar tillsammans med (m), eller som i Trelleborg, där en sex-parti-koalition styr i minoritet (eftersom oppositionen s och sd inte kan bilda majoritet tillsammans).

Ändå undviker de flesta kommuners hemsidor att berätta för sina medborgare vilka partier som bildat majoritet i just sin kommun. Man redovisar nogsamt alla ledamöter i kommunfullmäktige och kommunstyrelse, det senaste valresultatet och alla nämndsledamöter. Bara inte vem det är som egentligen styr. Efter en snabb genomgång av Skånes 33 kommuners hemsidor har jag kommit fram till följande:
- 12 kommuner nämner klart och tydligt vilka partier som faktiskt styr kommunen
- 2 kommuner har ett parti egen majoritet (Bromölla-s och Vellinge-m), så där kanske det är onödigt att berätta om vem som styr)
- 1 kommun (Svedala) har faktiskt ingen majoritetsuppgörelse, utan där avgörs alla ärenden i fullmäktige
- 18 kommuner (!) nämner inte med ett ord vilka partier som har bildat majoritet.

Jag kan naturligtvis ha missat någon undangömd sida, men jag uppmanar ändå alla läsare att försöka ta reda på vem som styr i dessa kommuner genom att gå in på deras hemsidor: Bjuv, Burlöv, Hässleholm, Hörby, Klippan, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lund, Malmö, Perstorp, Simrishamn, Skurup, Trelleborg, Ystad, Åstorp, Örkelljunga och Östra Göinge.

Martin Lindvall på Frilagt reagerar också på lokala och regionala politikers vilja att "gömma sig" bakom en förvaltningsstruktur, i stället för att klart och tydligt redovisa partiförhållandena, apropå en inbjudan jag skickat till honom. Till regionpolitikernas försvar i det här fallet måste jag ändå säga att man i Region Skåne hela tiden är väldigt klara över vem som styr och vilka som är i opposition.

PS. Om du verkligen vill veta vem som styr i din kommun, har Sveriges Kommuner och Landsting förtjänstfullt gjort en lista över alla 290 kommuners majoriteter.

UPPDATERING 2009-09-22 Arbetarrörelsens Tankesmedja gör en liknande observation i sin rapport "Hur helig är blockpolitiken?" (sidan 27-36)

Andra skriver intressant om : demokrati, kommuner, Skåne, medborgarkommunikation

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...

Att mäta framgång på webben

"Vår webbsida har ökat antalet unika besökare per vecka med 14 % jämfört med förra året". Om en webbansvarig säger så, är det ett mått på framgång, eller ett misslyckande? Eller är mätningen helt irrelevant?

Problemet alla webbansvariga har, är sättet att mäta framgång på. Det gäller offentliga verksamheter i precis lika hög grad som privata. Antalet unika besökare är egentligen bara relevant om du säljer annonsplatser på din sajt - och knappt ens då, eftersom de flesta annonsörer vill betala för klick, snarare än visningar. Om antalet besökare har ökat på din sajt i offentlig regi, betyder det att kunderna/medborgarna är nöjda, eller betyder det att de är frustrerade eftersom de inte hittar det de söker, och måste leta om och om igen?

Fredrik Wackå publicerade en liten webb-baserad genomgång för snart ett år sedan, "Fem sätt att mäta en webbredaktör", som jag skulle vilja slå ett slag för. Det enligt mig bästa tipset för en webbansvarig i offentlig regi är att gå igenom andra sätt för medborgaren att informera sig om myndighetens ansvarsområden. Oftast är det enda andra sättet genom telefon till växeln. Fråga då växeltelefonisterna vilka som är de tio vanligaste frågorna. Gå sedan igenom hur dessa besvaras på hemsidan och hur just denna information kan förbättras. Gör därefter en ny mätning om vilka som är de vanligaste frågorna. Om det är nya frågor, har du nått framgång.

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...

Varför fokuserar så många på nyheter på framsidan?

Kalmar kommun har gjort om sin hemsida - och skippat nyheterna! På framsidan tronar numera en sökruta, och under den fem mycket tydliga ingångar. Klart inspirerat av Googles framgångsrecept. Hur kommer det sig att så många svenska myndigheter, kommuner och landsting fokuserar så förtvivlat på nyheter på framsidan?

Jag tror att det finns flera olika anledningar: som webbansvarig/webbredaktör inspireras man av de sidor man själv besöker oftast (nyhetssidor), man ser sin kommunsida som en sorts portal över hela kommunen och vill spegla det som händer, man anser att pressen gör ett dåligt jobb att bevaka allt det bra som kommunen/landstinget gör och man vill därför ge en motbild på den egna hemsidan och sist men inte minst, många webbredaktörer är fd journalister och har nyheterna i blodet så att säga.

Vill besökarna då veta de senaste nyheterna från kommunstyrelsen eller hälso- och sjukvårdsnämnden? Jo, det finns säkert vissa som är intresserade, men jag tror att de som besöker kommuners och landstings hemsidor gör det för att de har en konkret anledning att göra det: de vill veta hur det fungerar att söka dagisplatser, var närmaste vårdenhet finns med mera. Strategin från de flesta webbredaktörer har då varit: "Vill du veta var närmaste vårdenhet finns? Då ska du få landstingets kulturpolitiska program på köpet!", för man har ett så förtvivlat behov av att låta medborgarna veta allt man gör.

Min hypotes är att man bara blir irriterad om man inte hittar det man letar efter. Och det man tycker är irrelevant i sin sökning blir lätt ett irritationsmoment. Det finns alldeles säkert några som är intresserade av det kulturpolitiska programmet, men det ska inte vara lättare att hitta det än adressen till närmaste vårdenhet.

Via Fredrik Wackå.

Andra skriver intressant om webbdesign, webbstrategi, medborgarkommunikation, kalmar.se

Läs hela artikeln ...

Endast ingressen ...